Marathon des Sables: Sandrine Nail-Billauds råd om nutrition

Kan du börja med att presentera dig?

Sandrine NAIL BILLAUD, 50 år, mamma till 3 barn, rådgivande farmaceut på Doc Morris, medarbetare på tidskriften Running Attitude men också universitetslektor i immunologi och sjukhusbiolog på CHU Angers.

Från början är jag en asfaltslöpare med ett tjugotal maraton på mitt konto samt halvmaraton och 10 km. Jag har också varit farthållare i flera år inom klubben Run and Freedom för att leda människor till sitt tidsmål på stora lopp över hela Frankrike.

2019 fick jag möjlighet att delta i en pressdiscoveryetapp på MDS. Jag följde sedan upp med ett deltagande i Half Marathon des Sables efter min pappas plötsliga bortgång. Isoleringen under loppet i öknen och gemenskapen, hjälpsamheten och mötena på bivacken hjälpte mig i min sorg, utan smärta och i full ro. Allt detta bekräftade definitivt att öknen är något för mig.

Jag drömde då om ett riktigt lopp i total självförsörjning i öknen. Jag ställer upp 2021 i Marathon des Sables på en upplaga som ingen någonsin kommer att glömma: extrem värme (toppar över 55°C), över 50% avhopp och en deltagares bortgång redan andra dagen. För mig blir det början på intestinal ischemi och uttorkning som sätter stopp för denna upplaga på den långa etappen av MDS av medicinska skäl. 

Organisationsmässigt kommer jag generellt sent efter de andra till tältet. Då har stenarna redan plockats bort under min plats, elden är gjord och jag tröstar. Jag gör också behandlingar när de är lätta och inom min räckvidd. Annars är det medicinska teamet på MDS i toppklass för allt det.

Så visst vill jag ge mig av igen, slutföra loppet, bli finisher och ta emot den efterlängtade medaljen ur Patrick Bauers händer med stolthet i hans ögon och tårar i mina. Jag vill uppleva den där solidariteten på bivacken igen. Jag vill ge mig av för att hantera min kostautonomi, styra mina krafter och resurser för att slutföra loppet och ta med mig goda snacks (typ korv) för varje dags etapp.

Låt oss gå in på sak. Hur angriper du matdelen inför loppet?

Marathon des Sables är ett lopp där självförsörjning vad gäller mat kan skapa oro. Mat och förberedelse av fötterna är de två farhågorna hos den blivande löparen. För maten finns det två rädslor: att inte missa något och att behöva bära allt. Man måste därför lyckas hantera mat med de smaker man gillar, samtidigt som man optimerar vikten på sin ryggsäck.

Man gör så gott man kan genom att framför allt välja rätter man gillar. Om man har lite för mycket byter man med grannen. Till exempel kan tabboulehen som man äter varje lunch, kall, till slut börja trötta. Man drömmer faktiskt om kyckling med ris och curry!

Det är bra att planera för en rätt som kan ätas kall efter etappen, till exempel den berömda tabboulehen, och framför allt spara en riktig njutningsrätt till kvällen. Jag föredrar pasta med ost eller kryddig kyckling med ris som gör en ännu varmare men som tröstar. En preferens också för torkad kött (och för riktig korv), och framför allt salt - även om det längst ner i ryggsäcken finns en liten påse färgglada chokladgodisar kända för att inte smälta i handen till slutet av MDS!

Testar du produkterna i förväg?

Före Covid-19-pandemin skulle jag ha sagt nej. Men under den första lockdownen blev jag överraskad av situationens verklighet och körde på med mina jourer och medicinska beredskaper utan att hinna handla mat. Med MDS 2020 uppskjutet åt jag upp hela min planerade tävlingsration på en vecka. Så ja, jag har redan testat allt!

I slutändan är det viktigt eftersom det utbud som Lyophilise & Co erbjuder är enormt vad gäller märken och smaker. Det gör det också möjligt att få en känsla för vissa mängder, som till exempel att frukostarna kan räcka till två portioner.

Nu, efter ett första MDS, vet jag vad jag kommer att ta med igen eller inte!

Vilka misstag bör man undvika gällande mat under MDS?

Man måste se till att inte välja frystorkade rätter som kräver mycket vatten! Det tar tid att göra upp en eld och värma sitt vatten. Sedan, för att knyta an till föregående fråga, råder jag att inte testa nyheter. Det är till exempel ganska riskabelt att äta en frystorkad rätt som tartiflette eller aligot om man inte har testat dem innan!

Man måste också tänka på att den dag det inte är möjligt att tända eld måste man äta kallt, och därmed vänta längre på att rätterna ska rehydreras. Det är därför många deltagare väljer ett spritkök.

Slutligen får man inte glömma att notera mängden vatten som behövs när man packar om sina produkter i lättare förpackningar, för en frystorkad rätt som rekonstitueras med för mycket vatten blir helt enkelt… inte god! Även om man till slut ändå gör ungefärliga uppskattningar ute i öknen!

Just det, hur packar du om dina produkter?

Det var årets stora huvudbry: vakuumförpacka? Inte vakuumförpacka? Kort sagt, det tar en halv dag (eller mer) att packa upp allt och packa om det så att det tar mindre plats. Jag har en Excel-fil med namn, kalorier och vikt på produkterna jag har valt och jag gör en stor påse per dag med allt i från dag 1 till dag 7. Sedan, dag för dag, packar jag om och använder en förseglare för de lätta plastpåsarna, men utan att vakuumförpacka för att hålla påsarna mjuka och så att de tar ryggsäckens form sedan.

Jag skriver då produktnamnet, mängden vatten som ska tillsättas och antalet kalorier på varje påse. Varje dag samlas sedan i en ultralätt fryspåse märkt med permanent tuschpenna. I så fall tar jag fram påsen som innehåller allt: frukost, kaffedos, mellanmål på morgonen, dagssnacks, kvällsmåltid osv.

Hur förbereder du din frystorkade mat under loppet?

Jag använder Esbit-kokkärlet som inkluderar spritköket. Men eftersom det inte är ovanligt att en eld redan är tänd på bivacken med riktigt ved utnyttjar hela tältet det. Trots det måste jag erkänna att eftersom jag inte kommer bland de första till tältet har jag ofta värmt mitt vatten i mitt kokkärl med en tablett i stor mängd för att kunna rehydrera en soppa och en varm rätt. På morgonen, för min kaffedos, antingen passade jag på att ta lite varmvatten från en löpare, eller så drack jag det kallt: man anpassar sig och det är det som är häftigt!

Jag använder sedan den lilla hopfällbara röda skålen från Lyophilise and Co där jag häller min produkt och sedan vattnet ovanpå. Men för soppa eller kompott är botten av en tom plastflaska som jag har skurit upp i förväg det perfekta trendiga bivackskålet!

Jag har också en spork (sked, kniv och gaffel i ett…) i ultralätt titan och det är klart. Jag insåg i år (2021) när hettan var fruktansvärd (över 50°C varje dag) att att äta varmt är så tröstande för kropp och själ, och ännu mer när det är pastarätt med ost.

Respekterar du hydreringstiden? Eller väntar du längre?

I allmänhet inte, men jag tvingar mig att vänta eftersom jag vet att annars kommer det att knastra mellan tänderna och det gillar jag inte så mycket… Så jag passar på att göra (och framför allt tänka på) något annat: tvätt, prata med vänner i tältet, gemenskap, helt enkelt ta sig tid för…

Hur hydrerar du dig under loppet?

Inför MDS 2021 visste vi innan avfärd att temperaturerna skulle vara extrema, så jag hade planerat för två 600 ml-flaskor i vardera axelrem på min ryggsäck, ett dedikerat utrymme för en 1,5-litersflaska på framsidan av ryggsäcken, och eventuellt ett annat sätt att fästa ytterligare en 1,5-litersflaska för säkerhets skull. Och det där "för säkerhets skull" behövdes verkligen! Temperaturer över 50°C satte kroppen på prov och krävde att man drack ofta i små klunkar, men också att man regelbundet blötte huvudet och kepsen för att klara den infernaliska hettan.

Jag dricker bara vatten… och de salttabletter som delas ut av organisationen: 1 eller 2 tabletter var 5:e km.

Till sist, hur återhämtar du dig på kvällen? Vad äter du på lägret?

Jag har tagit så mycket återhämtningsprodukter efter vägmaraton att jag erkänner att jag är less på många smaker, så jag tar grönsakssopp or med korv och torkad kött. Och framför allt dricker jag alltid mycket på kvällen, även om jag måste gå upp på natten för att kissa ute i öknen!

Jag sparar det söta till morgonen, till frukosten. Oavsett om det är påsar med frystorkade röda bär, müsli med choklad eller min svaghet: Rapunzels Kokos-bar med kokosnöt (ultraljuvlig).